Hand i hand igen, men du är här för första gången
" Jag kan inte prata med dig när du tittar bort, snälla ge mig två sekunder innan du ger upp. Kan vi inte vara nära bara en minut. Är det nu, nu som det tar slut? Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå, jag vill hinna säga allting innan jag ska gå. Älskling vänta får jag bara sitta bredvid dig. Det var han som ville kyssa mig. Snälla bli min igen. Nej, låt det va som i en film. Snälla bli min igen, låt mig va kvar. Ja, låt det va "
What are words if you really don't mean them when you say them
all of the lights
Call your girlfriend. It's time you had the talk. Tell your reasons. Say it's not her fault, but you just met somebody new. Don't you tell her how I give you something that you never even knew you missed. Don't you even try and explain how it's so different when we kiss. You just tell her that the only way her heart will mend is when she learns to love again. And it won't make sense right now, but you're still her friend. And then you let her down easy
It's been a rough week, another drink please
Och som det strålar från ditt hjärta, som en motorväg av ljus
På något konstigt sätt så är jag fortfarande beroende utav dig. Inte alls på samma sätt som förr, men jag känner mig aldrig helt hel utan dig, och det är faktiskt sant. För visst kan man vara beroende av en person i små doser? Och visst måste de vara ett tecken på att känslor fortfarande finns kvar, och att det jag kände var äkta? För vid vissa tillfällen så kommer smärtan ifatt mig, men varför gör den de? Har det något att göra med att jag fortfarande är beroende utav dig? Och att känslorna faktiskt lever kvar? |
Like a fool, I trusted you. Still I'm hopelessly in love
"Kastar sten mot solen för jag hatar den" Vårsolen tar kål på mig, för nu känns det som jag måste ta tag i mig själv. Alla säger att det blir bättre men jag vet vad som är sant, och det är att det är vad man gör det till. Men det är svårt att göra något bra av något som nu är borta för längesen. Vissa säger att "ungdomarna nu för tiden" inte vet vad kärlek är. Men vad vet ni? Ni som tar allt förgivet. Jag vill leva i nuet, jag vill leva varje dag annorlunda men mest av allt så vill jag att du ska vara en del av varje dag som går. Och när ni säger att det finns miljoner andra därute, så har ni inte en aning om vad kärlek egentligen är, för när man älskar en person så bara vet man det och jag visste att det var du. Så tvinga mig inte att välja bland alla miljoner när det bara finns en |
home is where your heart is
arkivbild
And you tell her that the only way her heart will mend is when she learns to love again
Jag öppnar upp mitt hjärta just nu, jag klipper av navelsträngen på vissa minnen så att dom slipper hemsöka mig. Så dom slipper komma på natten smygandes innanför täcket. Jag vill slippa rysningarna och ilningarna jag brukar få. Jag går igenom allt i mitt huvud, var tappade jag tron på kärleken? Jag rev upp bland det största såret jag haft, för jag trodde att det skulle hjälpa mig tillbaka till den person jag var som inte spelade spel. Jag tänkte att ifall jag hittar den sidan så kan jag sluta spela - för jag vill inte vinna över dig. Jag vill bara ha dig
arkivbild
Just nu orkar jag inte linda in allting i bomull och låtsas som att det kommer att ordna sig.
Jag vill göra någonting dumt. Ringa en polare och halsa en flaska vodka. Bygga en snögrotta i bikini och crasha en fest. Hoppa på första bästa buss och se var jag hamnar. Kan man ha trasig impulskontroll?
This is living, but without the will
Utkast: Mars 06, 2011
Jag såg dig det där ögonblicket. Du var inte du. Du förstod ingenting, du förstod inte varför. Jag var så förvirrad, började hyperventilera, klarade inte av mer när du sa att allt var mitt fel. För, för en sekund så trodde jag att du var tillbaka.
Time will show and time will tell
.... and you don't. So i come back and try again
My power reserve will be emptied, as my belief in a god of action
"Det är så kallt här utan dig. Men jag har lovat mig själv tills dagen jag dör, att aldrig falla tillbaks igen."
In a world built by men for men, where nothing has any value except the memory of all that was ours.
Vi har alla våra skäl och vi har alla våran själ.
Vi alla har någon vi vänder oss till när det är något. Vi alla har någon vi inte skäms att falla framför. Vi hittar oss någon som vi vill ska trycka på våra ömma punkter, någon som kan få oss på fötter när knäna viker. Någon gång i ens liv kommer alla en dag fråga sig själva, vilka litar jag på? Vilka är det jag verkligen älskar? Vilka är det som älskar mig för den jag är? Vilka är det som får mig att le när jag som mest vill gråta? Vilka är det som har en plats i sitt hjärta för mig så som jag har för dem? Alla ljuger vi nån gång, alla gör vi misstag någon gång i vårat liv, vi sårar även människor vi älskar, för vi alla är mänskliga, vi felar. Men vi lär oss för det mesta & försöker bättra oss, just för att vi känner ånger. Så säg mig varför finns det folk som inte lär sig? Som fortsätter göra samma misstag, som fortsätter att såra? Var är gränsen man ska sätta för sådana människor? Det finns så många frågor man ställer sig själv, fast man vet knappast svaret på en endaste av dom.
|
Isn't the funny to see how the memory works? It's like a paper, or chewing gum, that you can shape from one thing to another.
Man lär sig något nytt varje dag, varje kväll. Varje sak som händer är en lärdom på vägen till våra mål. Vi lär oss att hantera våra känslor när det uppkommer pinsamma, ledsna & glada stunder i livet. Man försöker att låta bli att gråta, att visa hur man mår & känner. Sanningen är att vi behöver få ut det för att kunna hantera det. Att inte gråta & inte skrika kanske innebär att man har kontroll över sig själv, men inte över situationen. För det är när vi släpper våran spärr som vi får kontroll, vi måste bara veta när det rätt tillfälle till att bryta sig loss & inte. |
¸
När himlen färgas svart blir jag rädd, förstår att nu blir det återigen en sömnlös natt. Då alla hörn skriker död och ångest, bönar och ber jag efter en skottsäker väst. Jag förstår inte hur jag kunnat gjort dessa misstag. Det är alldeles för mycket som gått snett på sistone. Försöker fly så mycket som möjligt, göra allt lätt för någon minut. Lägger mig under sängen ibland, bara för att tankarna ska sluta invadera mitt huvud. Jag kan inte göra allt ogjort. Orkar inte ens försöka längre, det är så mycket lättare att bara skita i det. Bara jag får andas ut. Är bara så att när mörkret är sådär äckligt vill jag förvandlas till en liten mask, vara äcklig och bara gräva djupa gropar. Lägga mig där, vakna upp en dag och inse att mitt liv bara varit en stor mardröm, och känna att all ängslan jag någonsin haft är borta. |
↓
Och en vacker dag kommer du få se att allt inte bara har olyckliga slut. Och när du gråter älskade syster, finns inget som gör så ont i mig. Och när du ler älskade syster, är det som att himlens alla stjärnor fallit ner och landat i dina ögon.
Dag som natt
Natt som dag
I ljust som svart,
jag finns alltid för att lätta dina andetag.
Jag blundar hellre livet ut än att se allt som jag inte längre har
Det är så dimmigt att till och med spökena behöver stearinljus
Jag vet att det inte handlar om styrka, utan om mod. Jag vet att det handlar mer om att vilja än att kunna. Jag tror att jag kanske förstår nu, äntligen, att livet blir vad man gör det till. Och det är nog nu jag förstår att livet blir mörkt när man blundar.
How does it help to struggle if the darkness is alive?
Jag hoppas du förstår att dagen Det tog vår plats var dagen då min vilja att leva slocknade