Ironiskt nog kan jag inte älska utan att tveka
| Jag önskar att jag kunde sluta kväva mig själv i kuddarna i väntan på att dina andetag ska visa tecken på något som är äkta. Vill strypa all ångest och bara få känna att jag är mer än luft, mer än en kropp och ett trasigt leende. Jag vill att du ska låta bli mig om du inte kan ge mig mer av dina leenden, de som visade din översta tandrad precis lagom mycket för att placera fjärilar i min mage. Jag vill att du låter bli mig om du inte vill ge mig mer än det dom ger mig.
|
Kommentarer
Trackback
