¸
|
När himlen färgas svart blir jag rädd, förstår att nu blir det återigen en sömnlös natt. Då alla hörn skriker död och ångest, bönar och ber jag efter en skottsäker väst. Jag förstår inte hur jag kunnat gjort dessa misstag. Det är alldeles för mycket som gått snett på sistone. Försöker fly så mycket som möjligt, göra allt lätt för någon minut. Lägger mig under sängen ibland, bara för att tankarna ska sluta invadera mitt huvud. Jag kan inte göra allt ogjort. Orkar inte ens försöka längre, det är så mycket lättare att bara skita i det. Bara jag får andas ut. Är bara så att när mörkret är sådär äckligt vill jag förvandlas till en liten mask, vara äcklig och bara gräva djupa gropar. Lägga mig där, vakna upp en dag och inse att mitt liv bara varit en stor mardröm, och känna att all ängslan jag någonsin haft är borta. |
Kommentarer
Trackback
