Vi har alla våra skäl och vi har alla våran själ.
Vi alla har någon vi vänder oss till när det är något. Vi alla har någon vi inte skäms att falla framför. Vi hittar oss någon som vi vill ska trycka på våra ömma punkter, någon som kan få oss på fötter när knäna viker. Någon gång i ens liv kommer alla en dag fråga sig själva, vilka litar jag på? Vilka är det jag verkligen älskar? Vilka är det som älskar mig för den jag är? Vilka är det som får mig att le när jag som mest vill gråta? Vilka är det som har en plats i sitt hjärta för mig så som jag har för dem? Alla ljuger vi nån gång, alla gör vi misstag någon gång i vårat liv, vi sårar även människor vi älskar, för vi alla är mänskliga, vi felar. Men vi lär oss för det mesta & försöker bättra oss, just för att vi känner ånger. Så säg mig varför finns det folk som inte lär sig? Som fortsätter göra samma misstag, som fortsätter att såra? Var är gränsen man ska sätta för sådana människor? Det finns så många frågor man ställer sig själv, fast man vet knappast svaret på en endaste av dom.
|
Kommentarer
Trackback
