Ska vi göra en gemensam insats för världen och bara för någon dag låtsas att vi är lite bättre, lite snällare, lite mer tacksamma, än vad vi faktiskt är? Ska vi bete oss som vuxna för en gångs skull, ljuga om vårt samvete och låtsas vara lyckliga i en värld som inte tål odören av våra sönderhatade kroppar?

Ingen kämpar för döda ärenden
där fåglar slutat sjunga
och världen slutat le.
Vi bildar ord och rosetter,
tumlar runt i sörja för att sedan
duscha av oss all skit och börja om igen.


Så, vad säger du om att göra en insats?
Vi kan ju låtsas, för ett tag, att vi faktiskt bryr oss om varandra.