För kärlek ska inte göra såhär ont. Du ska inte stå vid varje perrong och säga: "Vi ses vid nästa"
Vi kan väl säga att det var när hjärtat hoppade över ett slag, när du drog efter andan och jag höll min, vi kan väl säga att det var då, att det var då som vi möttes. Springer med trasiga ben, flyr, försöker så desperat komma undan. Inser alltmer, allt för ofta att åt vilket håll jag än tar mig, står du alltid vid änden av vägen. Du är som en mardröm som ständigt jagar mig, en mardröm som jag ständigt jagar. Det river på insidan, artärer går sönder, mina läppar spricker och du är inristad under mina vattenskadade ögonlock, du som trodde att du var mitt allt, råkade vara det enda jag ville bli av med till slut.
Kommentarer
Trackback
