Hon kom och påstod sig vara någon som hade varit något i sitt liv, något som försvann. Något som inte längre passade in. Jag var arg först, väldigt arg på henne. Skrek, skrek att hon skulle försvinna och aldrig komma tillbaka. Hon lyssnade inte. Hon gav mig allt, allt förutom sin kärlek och själ. Och jag gick på det. Varför trodde du på henne? Varför gav du henne det hon bad om? Varför lät du hennes mörker förstöra?