Är räddare än någonsin för alla känslor och deras betydelse. Det känns så rätt, men ändå så fel. Kallsvetten bryter fram, kroppen är i uppror, dras mot något. Jag vill fly ifrån det som brukar vara jag. Någon slags värme smyger sig in och får mig att tro att nu och föralltid faktist existerar och att kärlek inte bara är ett ord, utan en känsla.