"Länge leve du min vän, du som alltid följt mig hem nykter eller alldeles för full"



Närheten. Den innersta närheten. Behovet är stort. Även jag längtar. Tanken slår mig ofta. Drömmen om det där fina. Samtidigt kommer rädsla, så ovetande. Har egentligen ingen aning. Bara en massa starka åsikter, moralsnack om det jag vet minst. Galet. Jag vill, verkligen vill. Men rädslan är störst


Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Kommer du tillbaka?

E-postadress: (pu)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0