Känslan när man drömmer om någon och något så fint att man aldrig vill vakna.

Slits ut och in, är beredd på att dö men gör det inte och hatar hela världen och alla människor. Försöker reda ut mitt huvud men det är svårt, vill bort från allt. Fy fan för mig själv. Är så trött på att vara jag, på att ha så svårt att välja. Så svårt att veta om det är bättre eller sämre. Skriker in i en kudde, men oftast bara rakt ut. Orkar inte ens bry mig.
Allting går bara åt helvete.

Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Kommer du tillbaka?

E-postadress: (pu)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0