" Men så e livet här i mexitegelns värld.
Inga öppna dörrar för inget lever där,
förutom ondskan som gör minuterna till timmar.
Hon ler ju alltid men allt e inte guld som glimmar.
Ibland känns de dock som hon vill säga nå’t,
men utan hennes ord finns inga bevis så.
En massa tankar om vad svinet gör henne,
förstör henne, man tänker fan om han rör henne.
Men det är vardagsmat i detta land av hat,
där alla bryr sig så länge det är tomt prat.
För ingen vågar mer, men gärna frågar mer
och pratar högt om helvetet, det plågar er.
Men det e ju fortfarande hon som får stryk då
och det e ju fortfarande vi som bara typ står,
där och tittar på men så e Svenneland.
Ingen ser, ingen hör, ingen känner skam. "