Bilarna kör nästan över mig men jag märker inget

Kalla mornar, den grå halsduken har hittat sin plats runt min hals igen. Vill strypa mig själv vissa gånger, och ibland vill jag bara lägga mig ner i svalt gräs eller kanske låta en hjärnkirurg öppna min hjärna och tömma den. Skriker åt min psykolog att jag klarar mig själv men ärligt talat så klarar jag mig inte över huvud taget. Inte själv och inte med hjälp.
Anstränger mig. Försöker verkligen. Men jag är bara så trött på allting så jag sitter och pratar om att skriva in mig själv. 
Ta någon sorts paus från det som gör mig trött och arg och ledsen.

Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Kommer du tillbaka?

E-postadress: (pu)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0