Jag kastar ut det sista av dig som finns kvar i mitt liv



Jag är alltid den som är vaken, jag låter aldrig någon se mig sova, det är något med det som skrämmer mig, vad någon kan göra med mig när jag sover, vad någon kan se. Jag är rädd för att somna, rädd för sömn som bevakas och lämnas i någon annans makt. Jag är fobiskt mörkrädd trots att jag vet att det inte finns något där


Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Kommer du tillbaka?

E-postadress: (pu)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0